Skriver vidare på Pennkjolen

Föräldraledigheten är snart över och jag söker mer fokus i vardagen. Som ni märker pausar denna blogg. Jag saknar lust och motivation att skriva om utflykter, hemmafix och familjen. Istället har jag startat Pennkjolen vid sidan av där jag helt kan nörda ner mig i böcker och skrivande. Följ mig gärna där, här fortsätter nog pausen. Kram på er.

Jag orkar inte vänta

Ett år tills jag får veta hur det går för alla älskade karaktärer i Game of Thrones!?! Det går inte. Tredje boken får följa med mig i sängen. Nu blir det till att tugga text. 1200 überpackade sidor. Kanske är klar lagom till säsong fyra. 

 

5:2

Ok, jag erkänner. Jag provar den. 5:2-dieten som ALLA pratar om just nu (tillhör du inte ALLA får du googla). Råkade zappa förbi Vetenskapens värld i måndags kväll och såg den omtalade dokumentären. Tyckte det lät intressant. 

Gillar tanken på att äta allt, nästan alla dagar i veckan, men ändå minska riskerna för demens och andra ohärliga sjukdomar. Skulle jag tappa lite vikt på köpet tackar jag inte nej till det heller.

Nu ska jag bara komma över känslan av att jag är med i "Blåsningen" och att Lennart Swahn vilken sekund som helst hoppar fram och säger att metoden är bluff o båg och att jag är en fåntratt som tror på den. 

Smygläsning

Var förbi ett sommarmingel med smygläsning av nya Books & Dreams. Redaktionen hade dukat upp fint på Bonniers innergård och bjöd på härligt bokprat med regnet smattrande mot tälttaket. Rekommenderar tidningen till alla som gillar böcker, skrivande och inspirerande livsöden. 

Följde upp minglet med ett snabbt planeringsmöte med Heléne och känner mig grymt taggad att sätta fart med vårt gemensamma projekt. Vi lade upp planen för de första fyra avsnitten idag och vår påhittade värld börjar få eget liv i mina tankar. Det är spännande nu i början när allt fortfarande är möjligt. 

Livet är kort

Jag blev precis erbjuden en gratis bok av en vänlig man på tunnelbanan. Han hade en hel hög jag kunde välja mellan, men jag tackade vänligt med bestämt nej.

"Men tänker du inte på livet efter detta?" frågade han. 

Jag fick erkänna att det inte är ämne som brukar komma upp särskilt ofta. Och att jag inte heller är direkt övertygad om att det finns ett liv efter döden. 

Mannen blev något bestört. Verkade oroa sig för mig. 

"Men livet vi lever nu är så kort, du måste tänka på vad som händer sedan", sa han precis som jag skulle gå av. 

Funderade på hans ord när jag gick över perrongen. En sak hade han rätt i. Livet är kort. För kort för att jag någonsin skulle prioritera att läsa "Kvinnan i Islam", framför Simona Ahrnstedts "Betvingade" som jag just nu bär med mig i handväskan. Väljer vilken dag i veckan passion, hämd, spänning och sex framför teorier om mitt nästa liv. 

Jag njuter så av sommaren att jag inte har tid att blogga

Det har hänt en massa sedan sist, och samtidigt inte särskilt mycket alls. Jag har fotograferat blommor i ett försök att spara lite av skönheten som råder nu till bistrare månader.

Så spännande, tycker jag alltså

Mötte upp Heléne på Mariaberget för att planera vår gemensamma bok.

Att arbeta tillsammans är rätt fantastiskt. För när mina idéer blir luddiga och förvirrade är hon där och rätar upp dem och bygger ut dem. Och tvärt om. Just nu känns det som ett mycket effektivt sätt att arbeta. På kort tid har vi byggt upp en helt ny värld som fångar min fantasi och som känns på riktigt, från någonting som bara var flummiga tankar i starten.

Vi passade också på att scouta platser till historien. Bland annat kommer det här fina huset spela en viktig roll. Trodde ni att det är Hovrätten som huserar där? Egentligen är det mycket mer spännande än så...