E F Z T Ehhh... Är det ett G?

Grabbarna har somnat och jag spenderar min sista vakna timme för dygnet framför datorn. Sitter och längtar efter mina nya brillor. Valde till slut de som röstades ner av de flesta. De kändes rätt i magen. Jag vill ha färg och förändring och inte se så jäkla business ut. Skulle jag ledsna på dem kan jag väl investera i ett par nya om något år. Hittills har jag spenderat mer tankekraft på valet av glasögonbågar än vad som gick åt när vi köpte huset. Och de köpen står inte i paritet till varandra på något annat sätt.
Så i morse var det synundersökning och beställning och förhoppningsvis kan jag hämta dem nästa vecka.

Glad påsk!

Inför den stundande högtiden har jag pyntat hemmet med gula Begonior som lyser som små solar i fönstret på skuggsidan. På bordet står tulpaner med videkissar och sprider vårkänslor. Fast viktigast av allt, mandelägg från Anthon Berg, det är ju ändå påsk!

Saknade skrivande

Härliga söndag, vad synd att du snart är slut. Efter en förmiddag i trädgården tog Staffan med sig Melker och lämnade mig med egentid.

"Och gör nu inget som vi kan fixa sen, som att städa eller diska eller något, utan sätt dig och skriv", sa han innan de åkte.

Och skriva gjorde jag. Eller snarare redigerade. Kände mig ringrostig som tusan efter veckor utan en minut framför datorn. Men vad jag har saknat det. Texten och orden och historien. Nu längtar jag jättemycket efter min och Helenes skrivarsalong nästa måndag, men jag ska klämma in något pass till innan dess.

Värdet i arvegods

För inte så länge sedan gick min mormor bort och jag ärvde lite saker från hennes lägenhet. Bland annat några vanliga dricksglas som jag använder varje dag. Det ekonomiska värdet i glasen är nog ringa, men det är ovärderligt att jag blir påmind om fina stunder med mormor varje gång jag häller upp ett glas mjölk. Det känns som ett bra sätt att ha med henne i vardagen, att dagligen använda sakerna hon lämnade. Hon verkar då nära på något vis.

Smakråd

Behöver nya glasögon och har lånat hem tre par över helgen för att prova. Har ett par personliga favoriter som blivit konsekvent nedröstade av samtliga smakråd.

Det hjälper inte att kommentarerna är av slaget "du ser ut som en bibliotekarie", eller "de är rätt nördiga de där brillorna". Tycker snarare det är komplimanger, vem vill inte se ut som en bibliotekarie?

Min syrra fick dock in en jämförelse om att jag såg ut som mamma för tjugo år sedan. Är inte säker på att jag är ute efter just den looken.

Funderar på om jag ska strunta i vad alla tycker, det spelar ju faktiskt ingen roll. Eller om det ligger något i det och att jag kanske tröttnar på pluggisstilen om en månad eller två.

En liten hjälte

Sitter i bilen på väg hem från Uppsala och förundras över norrskenet som ligger över åkrarna. Har aldrig sett det förut, trots otaliga resor till Norrland.

Vilken dag vi har haft. Den har verkat extra lång. Jag har jobbat i trädgården, avloppet är rensat, källaren tömd på massa prylar, all renoveringsröra i Melkers rum undanröjd, vi har klättrat några timmar på träningsanläggningen i Uppsala, ätit middag med mamma och pappa för att sedan gemensamt avsluta kvällen med en tre timmar lång föreställning på Stockholms nation där min bror spelade i det årliga Marsspexet.

Det var en jättebra föreställning, rolig och fyndig med en proffsig ensemble. Bäst av allt var att Melker var med och såg hela föreställningen. Vi var beredda att lämna salongen redan från start. Osäkra på om ljudet skulle vara för högt för Melker eller om Melker skulle vara för högljudd för föreställningen och valde vi för säkerhets skull platser längst bak och längst ut. Men allt fungerade och vår lilla hjälte tog sig genom hela föreställningen. Han skrattade ibland åt skämt som ingen annan uppfattade och snarkade sig igenom de mest sprakande sång- och dansnumren. Han är ett riktigt litet praktexemplar den här ungen. (Jag ska påminna mig om det i natt vid fyra när han vill amma för tredje eller femte gången...)

Kan en del nu

Å vad det är uppfriskande med ny kunskap ibland. Fick en redig dos av det igår när jag var på kurs i träd- och buskbeskärning. Kunde verkligen ingenting innan och allt trädgårdsmästaren sa var en aha-upplevelse. Från hur man ska använda sekatören till vilka grenar man ska välja att spara på ett äppelträd och hur man föryngrar en buske.

Det var en ny upplevelse att tåga ut i trädgården i morse och ha en aning om vad jag ska göra och inte bara chansa. Inser att jag träffat rätt i beskärningen av vissa grenar, men misshandlat andra rätt ordentligt tidigare.

Nu ska vi dock spendera eftermiddagen i Uppsala och jag får lägga undan sågar och sekatörer. Saknar redan mina små träd.

Familjen växer

Tror katten tyckte det blev lite ensamt som enda husdjur här hemma, eftersom hon bestämde sig för att släpa in ett nytt. Tack och lov var det dött. Jag önskar bara att hon hade lämnat det vart som helst förutom i sängen. Är det någon som är sugen så är hon billig nu, typ gratis. Katten alltså. Hon är kvar på nåder. Det nya husdjuret åkte ut med buller o bång.

Också var vi tre igen

Staffan kom hem från Spanien igår och jag kunde inte varit gladare. Stod i hallen och väntade med tårar över kinderna när han klev in. Var lika glad över att han var hemma igen som över att inte längre vara den enda föräldern närvarande. Efter den senaste veckan är jag så jäkla imponerad över alla ensamstående som klarar sig på egen hand dag ut och dag in. Vilken prestation.

Fick fina presenter, men de var ingenting i jämförelse med lyckan att se Melkers glädje över att hans pappa var hemma igen. Innan hade jag trott att han skulle bli rädd, men han skrattade och busade bara en massa, som om han verkligen hade saknat Staffan. Då grät jag lite till.

Under kategorin "Det går sådär att sluta amma"

"Tänk sedan när du slutar amma, då kan Melker följa med mig till jobbet", sa min pappa.
"Men tror du verkligen att det blir roligt för någon av er?" svarade jag. "Han kräver ju rätt mycket underhållning och du skulle nog inte få så mycket gjort."
"Ja, men jag menar sedan, när han är fyra eller så."

Ny karriär

Idag landade jag och Melker i ett mysigt växthus för vår eftermiddagsfika.

Varje gång jag är på en handelsträdgård blir jag sugen på att byta karriär och börja jobba med växter. Det har gått så långt att jag har googlat trädgårdsmästarutbildningar och funderat på hur jag ska lägga fram idén om nya studielån till Staffan.

Sedan börjar tankarna alltid vandra till mina egna ynkliga och misskötta plantor där hemma och jag beslutar mig för att börja jobba med dem och lyckas jag få dem att må bra så kanske karriärsbytet får komma lite senare.

Snoooor

Inte helt oväntat är jag dunderförkyld. Näsan är som en tappkran någon glömt stänga av och jag försöker att inte bli tokig av att snyta mig konstant.

Njuter istället av att vara aningen självömkande och äta så mycket choklad jag vill. Även om det också är en rätt trist sysselsättning med avdomnade smaklökar.

Mest synd är det om Melker som har en urbota trist mamma för dagen.

Nattvak

Tyvärr är det precis så här alla mina förkylningar brukar starta. Nattvak med hals- och öronont. Motar det onda med en kopp te.

Hoppas det vänder i dörren denna gång. Och hoppas att Melker sover längre än till sju, för det är bara fem timmar bort.

Är väldigt glad...

...För att FaceTime finns så att jag kan se att min dåre till man kommer ner helskinnad varje kväll där borta i Spanien.

Fel låt verkar alltid vinna

"Jag bryr mig inte", säger jag för att i nästa stund ropa "Röstfiasko", när Snygg-Erik åker ur Mellon. Både jag och mamma försökte till och med rösta, men kom inte fram för det var upptaget. Men, som sagt, jag bryr mig inte...

Afternoon tea

Ingenting är riktigt detsamma som innan jag skaffade barn. Ändå är det väldigt mycket som är sig likt och som går att göra även med barn.

Dagens utflykt gick till Häringe slott där det bjöds på Afternoon tea. Mysigt så klart, men det är inte samma rofyllda aktivitet som innan Melkers ankomst.

Tack Ella!

Jag hade fått för mig att barn får en egen vilja någon gång i samband med treårstrotsen. Eller, av vänner förstått att det sker tidigare än så, men trodde ändå att det skulle dröja åtminstone ett år.

Melker bevisar att jag hade fel. Han har en ytterst bestämd vilja när det gäller en hel del saker och främst när det kommer till vad han ska äta. Han har valt ett märke och tokvägrar allt annat.

Jag gör mig till och erbjuder en buffé av olika alternativ av både hemlagad och färdiggjord mat. Frukostbordet ser ut som ett slagfält av olika skedar, burkar och tallrikar, men han bara vänder bort huvudet, spottar och hulkar om jag serverar annat än mat i påsar från Ella's kitchen. Den gapar han glatt efter och jag ger efter och handlar på mig den dyraste maten som står i hyllan för småbarn.

Funderar på om slaget om vem som bestämmer hemma redan är förlorat. Och om jag borde skriva ett tackbrev till Ellas, de gör ju ändå så han faktiskt äter någonting.