Skriver vidare på Pennkjolen

Föräldraledigheten är snart över och jag söker mer fokus i vardagen. Som ni märker pausar denna blogg. Jag saknar lust och motivation att skriva om utflykter, hemmafix och familjen. Istället har jag startat Pennkjolen vid sidan av där jag helt kan nörda ner mig i böcker och skrivande. Följ mig gärna där, här fortsätter nog pausen. Kram på er.

Jag orkar inte vänta

Ett år tills jag får veta hur det går för alla älskade karaktärer i Game of Thrones!?! Det går inte. Tredje boken får följa med mig i sängen. Nu blir det till att tugga text. 1200 überpackade sidor. Kanske är klar lagom till säsong fyra. 

 

5:2

Ok, jag erkänner. Jag provar den. 5:2-dieten som ALLA pratar om just nu (tillhör du inte ALLA får du googla). Råkade zappa förbi Vetenskapens värld i måndags kväll och såg den omtalade dokumentären. Tyckte det lät intressant. 

Gillar tanken på att äta allt, nästan alla dagar i veckan, men ändå minska riskerna för demens och andra ohärliga sjukdomar. Skulle jag tappa lite vikt på köpet tackar jag inte nej till det heller.

Nu ska jag bara komma över känslan av att jag är med i "Blåsningen" och att Lennart Swahn vilken sekund som helst hoppar fram och säger att metoden är bluff o båg och att jag är en fåntratt som tror på den. 

Smygläsning

Var förbi ett sommarmingel med smygläsning av nya Books & Dreams. Redaktionen hade dukat upp fint på Bonniers innergård och bjöd på härligt bokprat med regnet smattrande mot tälttaket. Rekommenderar tidningen till alla som gillar böcker, skrivande och inspirerande livsöden. 

Följde upp minglet med ett snabbt planeringsmöte med Heléne och känner mig grymt taggad att sätta fart med vårt gemensamma projekt. Vi lade upp planen för de första fyra avsnitten idag och vår påhittade värld börjar få eget liv i mina tankar. Det är spännande nu i början när allt fortfarande är möjligt. 

Livet är kort

Jag blev precis erbjuden en gratis bok av en vänlig man på tunnelbanan. Han hade en hel hög jag kunde välja mellan, men jag tackade vänligt med bestämt nej.

"Men tänker du inte på livet efter detta?" frågade han. 

Jag fick erkänna att det inte är ämne som brukar komma upp särskilt ofta. Och att jag inte heller är direkt övertygad om att det finns ett liv efter döden. 

Mannen blev något bestört. Verkade oroa sig för mig. 

"Men livet vi lever nu är så kort, du måste tänka på vad som händer sedan", sa han precis som jag skulle gå av. 

Funderade på hans ord när jag gick över perrongen. En sak hade han rätt i. Livet är kort. För kort för att jag någonsin skulle prioritera att läsa "Kvinnan i Islam", framför Simona Ahrnstedts "Betvingade" som jag just nu bär med mig i handväskan. Väljer vilken dag i veckan passion, hämd, spänning och sex framför teorier om mitt nästa liv. 

Jag njuter så av sommaren att jag inte har tid att blogga

Det har hänt en massa sedan sist, och samtidigt inte särskilt mycket alls. Jag har fotograferat blommor i ett försök att spara lite av skönheten som råder nu till bistrare månader.

Så spännande, tycker jag alltså

Mötte upp Heléne på Mariaberget för att planera vår gemensamma bok.

Att arbeta tillsammans är rätt fantastiskt. För när mina idéer blir luddiga och förvirrade är hon där och rätar upp dem och bygger ut dem. Och tvärt om. Just nu känns det som ett mycket effektivt sätt att arbeta. På kort tid har vi byggt upp en helt ny värld som fångar min fantasi och som känns på riktigt, från någonting som bara var flummiga tankar i starten.

Vi passade också på att scouta platser till historien. Bland annat kommer det här fina huset spela en viktig roll. Trodde ni att det är Hovrätten som huserar där? Egentligen är det mycket mer spännande än så...

Girls, girls, girls

Kramar en febrig fot och sträckser första säsongen av Girls. Såg första avsnittet för ett år sedan och bestämde att jag inte gillade serien. Heléne fick mig på andra tankar och hon hade så rätt. Älskar skiten nu. 

Jag skriver igen

Det är som att hitta tillbaka till en vän man inte har träffat på länge. Träffas över en fika och inse att samtalet fortsätter där man slutade senast. Att tiden ifrån varandra inte gör så mycket eftersom man klickar och alltid kommer göra det.

Vad är det jag yrar om? Skrivandet. Jag har hittat tillbaka till det och det är som om vi inte har varit ifrån varandra. Märker att det gör mig väldigt glad. Vill sträcka mig så långt som att säga att det gör mig till en bättre människa. Jag blir lugn och harmonisk alla de dagar då jag hinner jobba med något av mina projekt.

Dessutom känns det som ett tecken att jag, just idag, fick ett mejl från en tidning som vill köpa en novell de fick för lääänge sedan. Tänk att jag kan tjäna pengar på min hobby. Vilken lyx!

Skrivandet är också roligare nu när jag har flyttat tillbaka in i mitt rum. Sladdar och fogar och annat trams måste fortfarande fixas, men det struntar jag i. Det är tusen gånger bättre än innan. Kommer ni ihåg hur det såg ut?

Sover så gott

Vi har ändrat sovrutiner här hemma. Melker har, efter en lyckad insats med fem-minuters-metoden i lightvariant, börjat sova i egen säng. Staffan och jag har bytt så att han numera tar nattskiftet. Vilket betyder... *trumvirvel* ...att jag får sova hela nätter!!! Som jag har längtat. 

Det är nödvändigtvis inte så att jag känner mig piggare, men tror det beror dels på den långa sömnbrist jag kommer ur i kombination med hormonomställningen nu när jag just slutat amma.

Och ni behöver inte tycka synd om Staffan för han får i stort sett sova hela nätter han med. Melker sover nämligen tusen gånger bättre nu när amningen är borta, han har lärt sig somna om själv och ligger ostörd i egen säng. Win-win-win. Det trodde jag aldrig om den där jäkla fem-minuters-metoden jag var så skeptisk mot. 

Vita sippor

Staffan har gått på föräldraledigt och det i kombination med vädret har gett härlig semesterkänning.

Jag njuter så mycket av att spendera våren tillsammans med lilla familjen. Melker älskar att vara ute på gården och vi traskar omkring och tittar på allt nytt som händer där varje dag.

Har insett att gräsmattan är mer av en äng med alla sina vitsippor, vårlökar, gullvivor, tusenskönor och andra blommor jag inte vet namnet på. Finare än vilken trimmad gräsplätt som helst. 

Söt och sned

Fick en chans att knyta klart min spalje idag. Använde några av alla de grenar jag klippt från äppelträdet och lät dem styra formen på spaljen. Resultatet blev en något sned men charmig skapelse och jag hoppas att luktärterna nu ska ta sig ordentligt och fläta sina långa rankor upp genom grenverket.

Humlesurr

Med huset har det kommit konstiga husdjur. Den döda musen har ni redan sett. Sedan har vi haft myror och nattfjärilar.

Nu är det humlornas tur. Bara idag har vi släppt ut tio stycken gigantiska humlor som surrat längs fönsterkarmarna. Någonstans på vinden måste de ha ett bo och jag borde nog leta reda på det och städa bort...

Men det orkar jag verkligen inte ta tag i. Är inte speciellt rädd för humlor och de gör ingen direkt skada så jag prioriterar annat. Som att plantera mer blommor. Idag åkte några penséer, som jag fått av svärfar, i jorden.

Att det ska vara så svårt

Under kvällen tänkte jag, idag borde jag gå och lägga mig tidigare än igår. Tänker ofta den tanken. Men jag är sååå mycket mer kvällsmänniska än morgonmänniska och tycker det är dötrist att gå och sova.

Jag fnular med allt möjligt och hux flux är det efter midnatt igen. Idag började jag bland annat att bygga en spalje till luktärterna som är blötlagda inför sådden. Viktigt värre.

I morgon bitti, när Melker babblar mig i örat klockan sju kommer jag att ångra mig. Hoppas Staffan ger mig sovmorgon som han brukar om helgerna.

Ny lampa

På tal om att spara pengar... Jag har hittat en ny lampa som jag funderar på att köpa till matbordet. LC Shutters. Ger både riktad belysning OCH stämningsbelysning utan att blända. Måste åka iväg och kika på den i verkligheten.

Klassisk DIY

Tyckte mitt nya rum behövde en trevlig arbetsstol och snodde med mig en lilarandig från mitt flickrum.

Grundtanken med att ta en gammal stol var att spara lite pengar. När jag så ville klä om stolen fick jag därför lov att hålla mig till tygerna och banden som fanns hemma.

Sådana regler är ju bara roliga om man blir nöjd med resultatet, vilket jag som tur är. Gillar det rödrutiga med spetskanten till. Det ser hemtrevligt ut.

Egen ordning

Skrikande av skratt tultar Melker från min famn till Staffans några meter bort. Om bara några dagar tror jag han går självständigt, för han vill det så gärna. Kunna ta sig fram för egen maskin. Han har ju varken lyckats bemästra vändningar, ålande, krypande eller resande. Så nu överkompenserar han och satsar hårt på gången. Helt utan vett att ta emot sig när han ramlar. Jag försöker få honom att träna på att sätta sig, resa sig och krypa, men möts av vilda protester. Han vill gå.

Kanske skulle det vara bra med en hjälm ändå?

En balja blommor

När Melker kom fick vi låna nästan allt vi behövde i pryl- och klädväg av några vänner. I helgen var vi och lämnade tillbaka hela babylasset igen eftersom den familjen väntar en liten tös.

Som tack för lånet gjorde jag en blombalja till dem. Roligt att kunna ge bort något som man själv har haft en hand i, blir lite mer personligt. Storleksmässigt passar den både inomhus och utomhus, men jag tror den kommer stå ute och valde växter därefter.

Är sugen på att göra något liknande till vår egen kala entétrappa.

Bästa vänner

Det verkar ta en evighet att få tid för allergitester på min vårdcentral så Magda bor fortfarande kvar hemma. Kan hon bara vara ute funkar det bättre, men hon är lite rädd av sig och senast idag fick jag locka ner henne från plommonträdet dit hon blivit uppjagad av någon rackare till grannkatt.

För varje dag som går blir hon och Melker mer bundisar och jag vet inte om vi kommer kunna släppa henne oavsett vad allegitestet till slut visar. De är så söta tillsammans och han blir så glad så fort hon kommer. Bara jag ropar på katten tittar han sig omkring för att se om hon dyker upp. Första gången han stod själv var det för att kunna klappa katten.

Huller om buller

Någon sa att jag borde flytta alla lökar så att de växer i rabatten. Inte vet jag. Tycker det finns stor charm i att det blommar överallt på tomten efter en sådan här lång vinter. Krokusarna och snödropparna breder ut sig så mycket det bara går, som om de har längtat efter vår lika mycket som jag.

Ibland händer allt på en gång

Orkar inte riktigt skriva något utförligt. Det senaste dygnet har varit maxat. Ni få det i punktform:

- Igår körde vi genom en biltvätt med cykeln på dragkroken. Blev krasch och brak och nödstopp.

- Kom hem och upptäckte gigantisk vattenläcka i garaget. Tänk er mindre sjö.

- Fick tag i rörmokare efter tips av fina vänner.

- Tog hela kvällen att hitta vilket rör som var paj.

- Rörmokaren var tillbaka igen i morse.

- Har pratat med försäkringsbolag.

- Var i klätterhallen och körde bästa passet någonsin.

- Melker åt en hel portion lax och pasta. Kors i taket.

- Melker stod själv för första gången. De tio sekunderna kändes som en evighet. Gick till och med några stapplande steg. Exstas för mig och Staffan.

- Staffans bror är i stan så vi tog med dem och fikade.

- Städade hemma.

- Handlade på Citygross och sprang runt som yra höns. Ständigt upprepande frasen "Vad var det nu vi skulle äta? Biffar? Nä, just det, fisk var det."

- Nu. Slut. Trött. På gränsen till yr.

Det blommar inomhus

Varje dag den senaste veckan har jag nyfiket granskat rabatterna för att se vad som är på väg. Det är ju första våren vi bor i huset och jag tycker det är spännande att se allt liv som spirar ur marken efter ett halvårs vinter.

Men det är inte bara utomhus det blommar. Även på köksbordet står några gröna kvistar i blom. Det är grenar som blev över när jag beskar äppelträdet. Efter veckor inomhus har de nu äntligen slagit ut.

Gick till brevlådan...

... Och tänkte att det vore fint om det låg något roligt däri.

Vet inte riktigt vad jag väntade mig, men elräkning på närmare 3000 pix var inte riktigt det jag hade tänkt.

Men! Tydligen vaknade jag ändå med universum på min sida för nya numret av Elle Interiör hade också kommit. Härligt!

Fikat på lyran

Hela lilla familjen åkte och fredagsfikade på café Lyran. Sött konditori som ligger högt med tjusig utsikt över Mälaren. En liten pärla att besöka om ni befinner er i Stockholms södra förort.

Inte choklad

Jag har ätit choklad till varje mellanmål i en vecka. Alltså, bara choklad.

Bäst att byta till något mer bodylicious om jag ska behålla hälsan.

Satsar på hallon, keso och valnötter. Det är inte choklad, men gott ändå.

Nya nyanser

Har ägnat kvällen åt att måla Kaprifol och Smultronmjölk på väggen. Vill nu se dem båda i dagsljus och i kombination med de vita listerna för att kunna besluta mig.

Staffan passade på att stryka taket med vit färg. Det händer alltså något på renoveringsfronten. Heja mitt lilla hjärteprojekt!

Vet inte vad som hände

Plötsligt är det sommar och sol och blommor på uppfarten.

Ok, sommar kanske är att ta i. Men vår!!!

Salong

Jag och Heléne har beslutat oss för att ha månatlig skrivsalong och idag körde vi premiären hemma hos henne.

Jag blev så väldigt bortskämd med finfin brunch, massa godis och ett långt härligt samtal om skrivande som ständigt förgrenade sig till andra intressanta ämnen. En del skrivande fick också plats i dagsschemat.

Nu räknar jag ner tiden till nästa träff. Målet är att den ska hållas i mitt nyrenoverade skrivrum i början av maj. Det är bra med en deadline på det projektet för det går lååångsamt framåt.

Aha!

Dagens aha-upplevelse nr 1: Att jag kommer i mina pre-gravid och -amningskläder.

Dagens aha-upplevelse nr 2: Att samma kläder inte alls sitter som innan graviditet och amning.

Ny garderob? Ett måste.

E F Z T Ehhh... Är det ett G?

Grabbarna har somnat och jag spenderar min sista vakna timme för dygnet framför datorn. Sitter och längtar efter mina nya brillor. Valde till slut de som röstades ner av de flesta. De kändes rätt i magen. Jag vill ha färg och förändring och inte se så jäkla business ut. Skulle jag ledsna på dem kan jag väl investera i ett par nya om något år. Hittills har jag spenderat mer tankekraft på valet av glasögonbågar än vad som gick åt när vi köpte huset. Och de köpen står inte i paritet till varandra på något annat sätt.
Så i morse var det synundersökning och beställning och förhoppningsvis kan jag hämta dem nästa vecka.

Glad påsk!

Inför den stundande högtiden har jag pyntat hemmet med gula Begonior som lyser som små solar i fönstret på skuggsidan. På bordet står tulpaner med videkissar och sprider vårkänslor. Fast viktigast av allt, mandelägg från Anthon Berg, det är ju ändå påsk!

Saknade skrivande

Härliga söndag, vad synd att du snart är slut. Efter en förmiddag i trädgården tog Staffan med sig Melker och lämnade mig med egentid.

"Och gör nu inget som vi kan fixa sen, som att städa eller diska eller något, utan sätt dig och skriv", sa han innan de åkte.

Och skriva gjorde jag. Eller snarare redigerade. Kände mig ringrostig som tusan efter veckor utan en minut framför datorn. Men vad jag har saknat det. Texten och orden och historien. Nu längtar jag jättemycket efter min och Helenes skrivarsalong nästa måndag, men jag ska klämma in något pass till innan dess.

Värdet i arvegods

För inte så länge sedan gick min mormor bort och jag ärvde lite saker från hennes lägenhet. Bland annat några vanliga dricksglas som jag använder varje dag. Det ekonomiska värdet i glasen är nog ringa, men det är ovärderligt att jag blir påmind om fina stunder med mormor varje gång jag häller upp ett glas mjölk. Det känns som ett bra sätt att ha med henne i vardagen, att dagligen använda sakerna hon lämnade. Hon verkar då nära på något vis.

Smakråd

Behöver nya glasögon och har lånat hem tre par över helgen för att prova. Har ett par personliga favoriter som blivit konsekvent nedröstade av samtliga smakråd.

Det hjälper inte att kommentarerna är av slaget "du ser ut som en bibliotekarie", eller "de är rätt nördiga de där brillorna". Tycker snarare det är komplimanger, vem vill inte se ut som en bibliotekarie?

Min syrra fick dock in en jämförelse om att jag såg ut som mamma för tjugo år sedan. Är inte säker på att jag är ute efter just den looken.

Funderar på om jag ska strunta i vad alla tycker, det spelar ju faktiskt ingen roll. Eller om det ligger något i det och att jag kanske tröttnar på pluggisstilen om en månad eller två.

En liten hjälte

Sitter i bilen på väg hem från Uppsala och förundras över norrskenet som ligger över åkrarna. Har aldrig sett det förut, trots otaliga resor till Norrland.

Vilken dag vi har haft. Den har verkat extra lång. Jag har jobbat i trädgården, avloppet är rensat, källaren tömd på massa prylar, all renoveringsröra i Melkers rum undanröjd, vi har klättrat några timmar på träningsanläggningen i Uppsala, ätit middag med mamma och pappa för att sedan gemensamt avsluta kvällen med en tre timmar lång föreställning på Stockholms nation där min bror spelade i det årliga Marsspexet.

Det var en jättebra föreställning, rolig och fyndig med en proffsig ensemble. Bäst av allt var att Melker var med och såg hela föreställningen. Vi var beredda att lämna salongen redan från start. Osäkra på om ljudet skulle vara för högt för Melker eller om Melker skulle vara för högljudd för föreställningen och valde vi för säkerhets skull platser längst bak och längst ut. Men allt fungerade och vår lilla hjälte tog sig genom hela föreställningen. Han skrattade ibland åt skämt som ingen annan uppfattade och snarkade sig igenom de mest sprakande sång- och dansnumren. Han är ett riktigt litet praktexemplar den här ungen. (Jag ska påminna mig om det i natt vid fyra när han vill amma för tredje eller femte gången...)

Kan en del nu

Å vad det är uppfriskande med ny kunskap ibland. Fick en redig dos av det igår när jag var på kurs i träd- och buskbeskärning. Kunde verkligen ingenting innan och allt trädgårdsmästaren sa var en aha-upplevelse. Från hur man ska använda sekatören till vilka grenar man ska välja att spara på ett äppelträd och hur man föryngrar en buske.

Det var en ny upplevelse att tåga ut i trädgården i morse och ha en aning om vad jag ska göra och inte bara chansa. Inser att jag träffat rätt i beskärningen av vissa grenar, men misshandlat andra rätt ordentligt tidigare.

Nu ska vi dock spendera eftermiddagen i Uppsala och jag får lägga undan sågar och sekatörer. Saknar redan mina små träd.

Familjen växer

Tror katten tyckte det blev lite ensamt som enda husdjur här hemma, eftersom hon bestämde sig för att släpa in ett nytt. Tack och lov var det dött. Jag önskar bara att hon hade lämnat det vart som helst förutom i sängen. Är det någon som är sugen så är hon billig nu, typ gratis. Katten alltså. Hon är kvar på nåder. Det nya husdjuret åkte ut med buller o bång.

Också var vi tre igen

Staffan kom hem från Spanien igår och jag kunde inte varit gladare. Stod i hallen och väntade med tårar över kinderna när han klev in. Var lika glad över att han var hemma igen som över att inte längre vara den enda föräldern närvarande. Efter den senaste veckan är jag så jäkla imponerad över alla ensamstående som klarar sig på egen hand dag ut och dag in. Vilken prestation.

Fick fina presenter, men de var ingenting i jämförelse med lyckan att se Melkers glädje över att hans pappa var hemma igen. Innan hade jag trott att han skulle bli rädd, men han skrattade och busade bara en massa, som om han verkligen hade saknat Staffan. Då grät jag lite till.

Under kategorin "Det går sådär att sluta amma"

"Tänk sedan när du slutar amma, då kan Melker följa med mig till jobbet", sa min pappa.
"Men tror du verkligen att det blir roligt för någon av er?" svarade jag. "Han kräver ju rätt mycket underhållning och du skulle nog inte få så mycket gjort."
"Ja, men jag menar sedan, när han är fyra eller så."

Ny karriär

Idag landade jag och Melker i ett mysigt växthus för vår eftermiddagsfika.

Varje gång jag är på en handelsträdgård blir jag sugen på att byta karriär och börja jobba med växter. Det har gått så långt att jag har googlat trädgårdsmästarutbildningar och funderat på hur jag ska lägga fram idén om nya studielån till Staffan.

Sedan börjar tankarna alltid vandra till mina egna ynkliga och misskötta plantor där hemma och jag beslutar mig för att börja jobba med dem och lyckas jag få dem att må bra så kanske karriärsbytet får komma lite senare.

Snoooor

Inte helt oväntat är jag dunderförkyld. Näsan är som en tappkran någon glömt stänga av och jag försöker att inte bli tokig av att snyta mig konstant.

Njuter istället av att vara aningen självömkande och äta så mycket choklad jag vill. Även om det också är en rätt trist sysselsättning med avdomnade smaklökar.

Mest synd är det om Melker som har en urbota trist mamma för dagen.

Nattvak

Tyvärr är det precis så här alla mina förkylningar brukar starta. Nattvak med hals- och öronont. Motar det onda med en kopp te.

Hoppas det vänder i dörren denna gång. Och hoppas att Melker sover längre än till sju, för det är bara fem timmar bort.

Är väldigt glad...

...För att FaceTime finns så att jag kan se att min dåre till man kommer ner helskinnad varje kväll där borta i Spanien.

Fel låt verkar alltid vinna

"Jag bryr mig inte", säger jag för att i nästa stund ropa "Röstfiasko", när Snygg-Erik åker ur Mellon. Både jag och mamma försökte till och med rösta, men kom inte fram för det var upptaget. Men, som sagt, jag bryr mig inte...

Afternoon tea

Ingenting är riktigt detsamma som innan jag skaffade barn. Ändå är det väldigt mycket som är sig likt och som går att göra även med barn.

Dagens utflykt gick till Häringe slott där det bjöds på Afternoon tea. Mysigt så klart, men det är inte samma rofyllda aktivitet som innan Melkers ankomst.

Tack Ella!

Jag hade fått för mig att barn får en egen vilja någon gång i samband med treårstrotsen. Eller, av vänner förstått att det sker tidigare än så, men trodde ändå att det skulle dröja åtminstone ett år.

Melker bevisar att jag hade fel. Han har en ytterst bestämd vilja när det gäller en hel del saker och främst när det kommer till vad han ska äta. Han har valt ett märke och tokvägrar allt annat.

Jag gör mig till och erbjuder en buffé av olika alternativ av både hemlagad och färdiggjord mat. Frukostbordet ser ut som ett slagfält av olika skedar, burkar och tallrikar, men han bara vänder bort huvudet, spottar och hulkar om jag serverar annat än mat i påsar från Ella's kitchen. Den gapar han glatt efter och jag ger efter och handlar på mig den dyraste maten som står i hyllan för småbarn.

Funderar på om slaget om vem som bestämmer hemma redan är förlorat. Och om jag borde skriva ett tackbrev till Ellas, de gör ju ändå så han faktiskt äter någonting.

Det positiva överväger

Jag och maken har spenderat två timmar med att försöka reda ut det här med bank-id, e-legetimation och ansökan och avstående av föräldrapenning på försäkringskassans hemsida. Vi kom halvvägs. Stämningen är inte på topp.

Roligare idag var när jag passerade pull-up-stången här hemma och tänkte att jag skulle se om jag blivit starkare. Förra gången jag hängde i den orkade jag göra en halv pull-up. Idag gjorde jag tre. Som ingenting. Det var lätt. Jag börjar bli stark! Slår vilket teknikstrul som helst.

Vårkänslor

Trots att termometern visar minusgrader och ingen barmark går att skåda så långt ögat når, känner jag ändå att våren är nära. Tror det beror på solenskenet och att mina Mårbackor börjar vakna till liv efter vinterslummern.

Hemma igen

Jag och familjen, inklusive syster med fästman, har varit på minisemester i Piteå. Med späckat schema och många att träffa lät jag mest telefonen ligga i jackfickan eller kvar i sängen. Lyckades ta en bild, och talande nog för alla fikor jag hann med, är den på ett gäng minisemlor.

Var nervös innan för hur det skulle gå att flyga med Melker, men hade ingen anledning att oroa mig. Han sov mest på både dit- och hemvägen. Skönt att veta.