Så spännande, tycker jag alltså

Mötte upp Heléne på Mariaberget för att planera vår gemensamma bok.

Att arbeta tillsammans är rätt fantastiskt. För när mina idéer blir luddiga och förvirrade är hon där och rätar upp dem och bygger ut dem. Och tvärt om. Just nu känns det som ett mycket effektivt sätt att arbeta. På kort tid har vi byggt upp en helt ny värld som fångar min fantasi och som känns på riktigt, från någonting som bara var flummiga tankar i starten.

Vi passade också på att scouta platser till historien. Bland annat kommer det här fina huset spela en viktig roll. Trodde ni att det är Hovrätten som huserar där? Egentligen är det mycket mer spännande än så...

Girls, girls, girls

Kramar en febrig fot och sträckser första säsongen av Girls. Såg första avsnittet för ett år sedan och bestämde att jag inte gillade serien. Heléne fick mig på andra tankar och hon hade så rätt. Älskar skiten nu. 

Jag skriver igen

Det är som att hitta tillbaka till en vän man inte har träffat på länge. Träffas över en fika och inse att samtalet fortsätter där man slutade senast. Att tiden ifrån varandra inte gör så mycket eftersom man klickar och alltid kommer göra det.

Vad är det jag yrar om? Skrivandet. Jag har hittat tillbaka till det och det är som om vi inte har varit ifrån varandra. Märker att det gör mig väldigt glad. Vill sträcka mig så långt som att säga att det gör mig till en bättre människa. Jag blir lugn och harmonisk alla de dagar då jag hinner jobba med något av mina projekt.

Dessutom känns det som ett tecken att jag, just idag, fick ett mejl från en tidning som vill köpa en novell de fick för lääänge sedan. Tänk att jag kan tjäna pengar på min hobby. Vilken lyx!

Skrivandet är också roligare nu när jag har flyttat tillbaka in i mitt rum. Sladdar och fogar och annat trams måste fortfarande fixas, men det struntar jag i. Det är tusen gånger bättre än innan. Kommer ni ihåg hur det såg ut?

Sover så gott

Vi har ändrat sovrutiner här hemma. Melker har, efter en lyckad insats med fem-minuters-metoden i lightvariant, börjat sova i egen säng. Staffan och jag har bytt så att han numera tar nattskiftet. Vilket betyder... *trumvirvel* ...att jag får sova hela nätter!!! Som jag har längtat. 

Det är nödvändigtvis inte så att jag känner mig piggare, men tror det beror dels på den långa sömnbrist jag kommer ur i kombination med hormonomställningen nu när jag just slutat amma.

Och ni behöver inte tycka synd om Staffan för han får i stort sett sova hela nätter han med. Melker sover nämligen tusen gånger bättre nu när amningen är borta, han har lärt sig somna om själv och ligger ostörd i egen säng. Win-win-win. Det trodde jag aldrig om den där jäkla fem-minuters-metoden jag var så skeptisk mot. 

Vita sippor

Staffan har gått på föräldraledigt och det i kombination med vädret har gett härlig semesterkänning.

Jag njuter så mycket av att spendera våren tillsammans med lilla familjen. Melker älskar att vara ute på gården och vi traskar omkring och tittar på allt nytt som händer där varje dag.

Har insett att gräsmattan är mer av en äng med alla sina vitsippor, vårlökar, gullvivor, tusenskönor och andra blommor jag inte vet namnet på. Finare än vilken trimmad gräsplätt som helst.