Det är nödvändigtvis inte så att jag känner mig piggare, men tror det beror dels på den långa sömnbrist jag kommer ur i kombination med hormonomställningen nu när jag just slutat amma.
Och ni behöver inte tycka synd om Staffan för han får i stort sett sova hela nätter han med. Melker sover nämligen tusen gånger bättre nu när amningen är borta, han har lärt sig somna om själv och ligger ostörd i egen säng. Win-win-win. Det trodde jag aldrig om den där jäkla fem-minuters-metoden jag var så skeptisk mot.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar