Snoooor

Inte helt oväntat är jag dunderförkyld. Näsan är som en tappkran någon glömt stänga av och jag försöker att inte bli tokig av att snyta mig konstant.

Njuter istället av att vara aningen självömkande och äta så mycket choklad jag vill. Även om det också är en rätt trist sysselsättning med avdomnade smaklökar.

Mest synd är det om Melker som har en urbota trist mamma för dagen.