Härliga söndag, vad synd att du snart är slut. Efter en förmiddag i trädgården tog Staffan med sig Melker och lämnade mig med egentid.
"Och gör nu inget som vi kan fixa sen, som att städa eller diska eller något, utan sätt dig och skriv", sa han innan de åkte.
Och skriva gjorde jag. Eller snarare redigerade. Kände mig ringrostig som tusan efter veckor utan en minut framför datorn. Men vad jag har saknat det. Texten och orden och historien. Nu längtar jag jättemycket efter min och Helenes skrivarsalong nästa måndag, men jag ska klämma in något pass till innan dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar