Tack Ella!

Jag hade fått för mig att barn får en egen vilja någon gång i samband med treårstrotsen. Eller, av vänner förstått att det sker tidigare än så, men trodde ändå att det skulle dröja åtminstone ett år.

Melker bevisar att jag hade fel. Han har en ytterst bestämd vilja när det gäller en hel del saker och främst när det kommer till vad han ska äta. Han har valt ett märke och tokvägrar allt annat.

Jag gör mig till och erbjuder en buffé av olika alternativ av både hemlagad och färdiggjord mat. Frukostbordet ser ut som ett slagfält av olika skedar, burkar och tallrikar, men han bara vänder bort huvudet, spottar och hulkar om jag serverar annat än mat i påsar från Ella's kitchen. Den gapar han glatt efter och jag ger efter och handlar på mig den dyraste maten som står i hyllan för småbarn.

Funderar på om slaget om vem som bestämmer hemma redan är förlorat. Och om jag borde skriva ett tackbrev till Ellas, de gör ju ändå så han faktiskt äter någonting.

Ett gott ord

Att Melker vill smaka på varenda pryl han lägger tassarna på är ingen nyhet. Nu har han även börjat intressera sig för ord och ljud. Mina ord och ljud. När jag upprepar något han tycker låter spännande tittar han intresserat på min mun, gapar lite halvt och lägger sina läppar mot mina. Som för att smaka på orden. Så gulligt att jag dör lite.

Morgonens höjdare

Äppelmos med gröt gick ner som en dans i morse. Jag ser en strimma hopp för mina bröst i framtiden, amningen kanske inte varar för evigt. Tjoho!

En god bok

Jag håller tummarna för att Melker kommer tycka lika mycket om böcker som jag gör. Vet inte varför det känns viktigt. Jag vill väl bara att han inte ska gå miste av all den glädje historier kan skänka. Och så ser jag fram emot att krypa ner i hans säng om kvällarna och tillsammans uppleva ett äventyr genom någon spännande bok. Försöker redan nu locka honom med färgglada böcker, men han har en annan uppfattning om hur en god bok ska avnjutas.

Smart bebis

Försökte locka Melker att äta smarrig risgröt med äpple och mango. Han knep bestämt ihop munnen och vägrade äta. Förgrymmade onge, tänkte jag och gav honom av min macka istället.

Sedan såg jag ett test av barnmat i DN och insåg att han nog var den smarta av oss.

(Bilden hamnar på sidan, vet inte hur jag löser det från mobilen.)

Stormiga nätter

Melker upprepade sin lugna kväll i egen säng igår kväll. Kan lätt vänja mig vid det. Mindre lockande är nätterna som följer då han vaknar fem sex gånger och skriker. Och skriker. Och skriker. Mindre i natt än i förrgår natt. Det känns ändå som om någon stoppat fetvadd i mitt huvud idag. Och axlarna ömmar av bärandet och vyssandet eftersom jag inte är hårdhudad nog att låta honom ligga och skrika, så som många metoder förespråkar.

Lugnet före stormen?

Vi tog upp Melkers sovträning nu när julhelgen var över och vi är hemma igen. Det verkar gå bättre än förväntat. Efter att jag hade läst en bok två gånger och sjungit två sånger för honom somnade han i egna sängen.

Nu sitter jag och Staffan i soffan och ser film. Vi har inte haft en lika lugn kväll sedan Melker kom. Har svårt att tro att det är på allvar och väntar som på nålar på att springa upp för trappen när han börjar skrika. Men det är bara tyst.