Stormiga nätter

Melker upprepade sin lugna kväll i egen säng igår kväll. Kan lätt vänja mig vid det. Mindre lockande är nätterna som följer då han vaknar fem sex gånger och skriker. Och skriker. Och skriker. Mindre i natt än i förrgår natt. Det känns ändå som om någon stoppat fetvadd i mitt huvud idag. Och axlarna ömmar av bärandet och vyssandet eftersom jag inte är hårdhudad nog att låta honom ligga och skrika, så som många metoder förespråkar.