Egen ordning

Skrikande av skratt tultar Melker från min famn till Staffans några meter bort. Om bara några dagar tror jag han går självständigt, för han vill det så gärna. Kunna ta sig fram för egen maskin. Han har ju varken lyckats bemästra vändningar, ålande, krypande eller resande. Så nu överkompenserar han och satsar hårt på gången. Helt utan vett att ta emot sig när han ramlar. Jag försöker få honom att träna på att sätta sig, resa sig och krypa, men möts av vilda protester. Han vill gå.

Kanske skulle det vara bra med en hjälm ändå?