Det positiva överväger

Jag och maken har spenderat två timmar med att försöka reda ut det här med bank-id, e-legetimation och ansökan och avstående av föräldrapenning på försäkringskassans hemsida. Vi kom halvvägs. Stämningen är inte på topp.

Roligare idag var när jag passerade pull-up-stången här hemma och tänkte att jag skulle se om jag blivit starkare. Förra gången jag hängde i den orkade jag göra en halv pull-up. Idag gjorde jag tre. Som ingenting. Det var lätt. Jag börjar bli stark! Slår vilket teknikstrul som helst.

Vårkänslor

Trots att termometern visar minusgrader och ingen barmark går att skåda så långt ögat når, känner jag ändå att våren är nära. Tror det beror på solenskenet och att mina Mårbackor börjar vakna till liv efter vinterslummern.

Hemma igen

Jag och familjen, inklusive syster med fästman, har varit på minisemester i Piteå. Med späckat schema och många att träffa lät jag mest telefonen ligga i jackfickan eller kvar i sängen. Lyckades ta en bild, och talande nog för alla fikor jag hann med, är den på ett gäng minisemlor.

Var nervös innan för hur det skulle gå att flyga med Melker, men hade ingen anledning att oroa mig. Han sov mest på både dit- och hemvägen. Skönt att veta.

Åh nej

En fin dag med lunch på stan, fika på chokladfabriken, promenad i gamla stan, mys med Melker och inhandling av det sista vi behöver till golvet som snart är klart, avslutas just nu med magsjuka. Igen. Jag besparar er detaljerna. Over and out.

Fyllt vår kvot

Är det så att talesättet "en olycka kommer sällan ensam" stämmer bara för man reflekterar över det?

Den senaste veckan har det i vårt hem hänt följande:

- Staffan snubblade när vi skulle lägga golv, trampade mellan två bjälkar i det som ska bli mitt rum. Hans fot landade i gipstaket till badrummet nedanför och trampade ner badrumsskåpet som föll i bitar. Så nu har vi ett hål i badrumstaket. Och fortfarande ett olagt golv där uppe.

- Jag lät Melker hjälpa mig att diska. Han fick fatt i kökskniven, grep tag om eggen och skar sig. Som tur var inte allvarligt och jag kunde plåstra om det här hemma.

- Idag ringer Staffan från förskolan och meddelar att han har fått löss. Jag har kammat och kammat mitt eget hår, men verkar ha klarat mig. Nu ska jag bara tvätta varenda textil här hemma.

Vill bara meddela någon högre makt att det räcker nu. Vi har haft tillräckligt med olyckor den här veckan. Ok?

Fina lampor

Sedan vi flyttade har jag letat fina lampor att ha över matbordet. Mycket svårt att välja belysning tycker jag. Speciellt den över matbordet, lampan ska ju vara fin från alla håll. Tycker den här Calabashen uppfyller många kriterier. Snygg, både i guld- och silverton.

Hipp hipp hurra!

"Vet du, jag tror inte ens att det kommer kännas som min födelsedag", sa jag till Staffan igår. "Jag tror jag har nått den åldern då man liksom slutar fylla år."

När han sedan väckte mig med presenter imorse var all magi tillbaka. Det är verkligen min födelsedag och jag ska fira hela dagen. För nästa år kanske jag har nått åldern då man slutar fylla år.

Det jag däremot har nått, är den ålder då man blir överlycklig av att få en kurs i träd-och buskbeskärning i present. En kurs som hålls på ett slott. Fint.