Jag skriver igen

Det är som att hitta tillbaka till en vän man inte har träffat på länge. Träffas över en fika och inse att samtalet fortsätter där man slutade senast. Att tiden ifrån varandra inte gör så mycket eftersom man klickar och alltid kommer göra det.

Vad är det jag yrar om? Skrivandet. Jag har hittat tillbaka till det och det är som om vi inte har varit ifrån varandra. Märker att det gör mig väldigt glad. Vill sträcka mig så långt som att säga att det gör mig till en bättre människa. Jag blir lugn och harmonisk alla de dagar då jag hinner jobba med något av mina projekt.

Dessutom känns det som ett tecken att jag, just idag, fick ett mejl från en tidning som vill köpa en novell de fick för lääänge sedan. Tänk att jag kan tjäna pengar på min hobby. Vilken lyx!

Skrivandet är också roligare nu när jag har flyttat tillbaka in i mitt rum. Sladdar och fogar och annat trams måste fortfarande fixas, men det struntar jag i. Det är tusen gånger bättre än innan. Kommer ni ihåg hur det såg ut?

Sover så gott

Vi har ändrat sovrutiner här hemma. Melker har, efter en lyckad insats med fem-minuters-metoden i lightvariant, börjat sova i egen säng. Staffan och jag har bytt så att han numera tar nattskiftet. Vilket betyder... *trumvirvel* ...att jag får sova hela nätter!!! Som jag har längtat. 

Det är nödvändigtvis inte så att jag känner mig piggare, men tror det beror dels på den långa sömnbrist jag kommer ur i kombination med hormonomställningen nu när jag just slutat amma.

Och ni behöver inte tycka synd om Staffan för han får i stort sett sova hela nätter han med. Melker sover nämligen tusen gånger bättre nu när amningen är borta, han har lärt sig somna om själv och ligger ostörd i egen säng. Win-win-win. Det trodde jag aldrig om den där jäkla fem-minuters-metoden jag var så skeptisk mot. 

Vita sippor

Staffan har gått på föräldraledigt och det i kombination med vädret har gett härlig semesterkänning.

Jag njuter så mycket av att spendera våren tillsammans med lilla familjen. Melker älskar att vara ute på gården och vi traskar omkring och tittar på allt nytt som händer där varje dag.

Har insett att gräsmattan är mer av en äng med alla sina vitsippor, vårlökar, gullvivor, tusenskönor och andra blommor jag inte vet namnet på. Finare än vilken trimmad gräsplätt som helst. 

Söt och sned

Fick en chans att knyta klart min spalje idag. Använde några av alla de grenar jag klippt från äppelträdet och lät dem styra formen på spaljen. Resultatet blev en något sned men charmig skapelse och jag hoppas att luktärterna nu ska ta sig ordentligt och fläta sina långa rankor upp genom grenverket.

Humlesurr

Med huset har det kommit konstiga husdjur. Den döda musen har ni redan sett. Sedan har vi haft myror och nattfjärilar.

Nu är det humlornas tur. Bara idag har vi släppt ut tio stycken gigantiska humlor som surrat längs fönsterkarmarna. Någonstans på vinden måste de ha ett bo och jag borde nog leta reda på det och städa bort...

Men det orkar jag verkligen inte ta tag i. Är inte speciellt rädd för humlor och de gör ingen direkt skada så jag prioriterar annat. Som att plantera mer blommor. Idag åkte några penséer, som jag fått av svärfar, i jorden.

Att det ska vara så svårt

Under kvällen tänkte jag, idag borde jag gå och lägga mig tidigare än igår. Tänker ofta den tanken. Men jag är sååå mycket mer kvällsmänniska än morgonmänniska och tycker det är dötrist att gå och sova.

Jag fnular med allt möjligt och hux flux är det efter midnatt igen. Idag började jag bland annat att bygga en spalje till luktärterna som är blötlagda inför sådden. Viktigt värre.

I morgon bitti, när Melker babblar mig i örat klockan sju kommer jag att ångra mig. Hoppas Staffan ger mig sovmorgon som han brukar om helgerna.

Ny lampa

På tal om att spara pengar... Jag har hittat en ny lampa som jag funderar på att köpa till matbordet. LC Shutters. Ger både riktad belysning OCH stämningsbelysning utan att blända. Måste åka iväg och kika på den i verkligheten.