E F Z T Ehhh... Är det ett G?

Grabbarna har somnat och jag spenderar min sista vakna timme för dygnet framför datorn. Sitter och längtar efter mina nya brillor. Valde till slut de som röstades ner av de flesta. De kändes rätt i magen. Jag vill ha färg och förändring och inte se så jäkla business ut. Skulle jag ledsna på dem kan jag väl investera i ett par nya om något år. Hittills har jag spenderat mer tankekraft på valet av glasögonbågar än vad som gick åt när vi köpte huset. Och de köpen står inte i paritet till varandra på något annat sätt.
Så i morse var det synundersökning och beställning och förhoppningsvis kan jag hämta dem nästa vecka.

Glad påsk!

Inför den stundande högtiden har jag pyntat hemmet med gula Begonior som lyser som små solar i fönstret på skuggsidan. På bordet står tulpaner med videkissar och sprider vårkänslor. Fast viktigast av allt, mandelägg från Anthon Berg, det är ju ändå påsk!

Saknade skrivande

Härliga söndag, vad synd att du snart är slut. Efter en förmiddag i trädgården tog Staffan med sig Melker och lämnade mig med egentid.

"Och gör nu inget som vi kan fixa sen, som att städa eller diska eller något, utan sätt dig och skriv", sa han innan de åkte.

Och skriva gjorde jag. Eller snarare redigerade. Kände mig ringrostig som tusan efter veckor utan en minut framför datorn. Men vad jag har saknat det. Texten och orden och historien. Nu längtar jag jättemycket efter min och Helenes skrivarsalong nästa måndag, men jag ska klämma in något pass till innan dess.

Värdet i arvegods

För inte så länge sedan gick min mormor bort och jag ärvde lite saker från hennes lägenhet. Bland annat några vanliga dricksglas som jag använder varje dag. Det ekonomiska värdet i glasen är nog ringa, men det är ovärderligt att jag blir påmind om fina stunder med mormor varje gång jag häller upp ett glas mjölk. Det känns som ett bra sätt att ha med henne i vardagen, att dagligen använda sakerna hon lämnade. Hon verkar då nära på något vis.

Smakråd

Behöver nya glasögon och har lånat hem tre par över helgen för att prova. Har ett par personliga favoriter som blivit konsekvent nedröstade av samtliga smakråd.

Det hjälper inte att kommentarerna är av slaget "du ser ut som en bibliotekarie", eller "de är rätt nördiga de där brillorna". Tycker snarare det är komplimanger, vem vill inte se ut som en bibliotekarie?

Min syrra fick dock in en jämförelse om att jag såg ut som mamma för tjugo år sedan. Är inte säker på att jag är ute efter just den looken.

Funderar på om jag ska strunta i vad alla tycker, det spelar ju faktiskt ingen roll. Eller om det ligger något i det och att jag kanske tröttnar på pluggisstilen om en månad eller två.

En liten hjälte

Sitter i bilen på väg hem från Uppsala och förundras över norrskenet som ligger över åkrarna. Har aldrig sett det förut, trots otaliga resor till Norrland.

Vilken dag vi har haft. Den har verkat extra lång. Jag har jobbat i trädgården, avloppet är rensat, källaren tömd på massa prylar, all renoveringsröra i Melkers rum undanröjd, vi har klättrat några timmar på träningsanläggningen i Uppsala, ätit middag med mamma och pappa för att sedan gemensamt avsluta kvällen med en tre timmar lång föreställning på Stockholms nation där min bror spelade i det årliga Marsspexet.

Det var en jättebra föreställning, rolig och fyndig med en proffsig ensemble. Bäst av allt var att Melker var med och såg hela föreställningen. Vi var beredda att lämna salongen redan från start. Osäkra på om ljudet skulle vara för högt för Melker eller om Melker skulle vara för högljudd för föreställningen och valde vi för säkerhets skull platser längst bak och längst ut. Men allt fungerade och vår lilla hjälte tog sig genom hela föreställningen. Han skrattade ibland åt skämt som ingen annan uppfattade och snarkade sig igenom de mest sprakande sång- och dansnumren. Han är ett riktigt litet praktexemplar den här ungen. (Jag ska påminna mig om det i natt vid fyra när han vill amma för tredje eller femte gången...)

Kan en del nu

Å vad det är uppfriskande med ny kunskap ibland. Fick en redig dos av det igår när jag var på kurs i träd- och buskbeskärning. Kunde verkligen ingenting innan och allt trädgårdsmästaren sa var en aha-upplevelse. Från hur man ska använda sekatören till vilka grenar man ska välja att spara på ett äppelträd och hur man föryngrar en buske.

Det var en ny upplevelse att tåga ut i trädgården i morse och ha en aning om vad jag ska göra och inte bara chansa. Inser att jag träffat rätt i beskärningen av vissa grenar, men misshandlat andra rätt ordentligt tidigare.

Nu ska vi dock spendera eftermiddagen i Uppsala och jag får lägga undan sågar och sekatörer. Saknar redan mina små träd.