Skriver vidare på Pennkjolen

Föräldraledigheten är snart över och jag söker mer fokus i vardagen. Som ni märker pausar denna blogg. Jag saknar lust och motivation att skriva om utflykter, hemmafix och familjen. Istället har jag startat Pennkjolen vid sidan av där jag helt kan nörda ner mig i böcker och skrivande. Följ mig gärna där, här fortsätter nog pausen. Kram på er.

Jag orkar inte vänta

Ett år tills jag får veta hur det går för alla älskade karaktärer i Game of Thrones!?! Det går inte. Tredje boken får följa med mig i sängen. Nu blir det till att tugga text. 1200 überpackade sidor. Kanske är klar lagom till säsong fyra. 

 

5:2

Ok, jag erkänner. Jag provar den. 5:2-dieten som ALLA pratar om just nu (tillhör du inte ALLA får du googla). Råkade zappa förbi Vetenskapens värld i måndags kväll och såg den omtalade dokumentären. Tyckte det lät intressant. 

Gillar tanken på att äta allt, nästan alla dagar i veckan, men ändå minska riskerna för demens och andra ohärliga sjukdomar. Skulle jag tappa lite vikt på köpet tackar jag inte nej till det heller.

Nu ska jag bara komma över känslan av att jag är med i "Blåsningen" och att Lennart Swahn vilken sekund som helst hoppar fram och säger att metoden är bluff o båg och att jag är en fåntratt som tror på den. 

Smygläsning

Var förbi ett sommarmingel med smygläsning av nya Books & Dreams. Redaktionen hade dukat upp fint på Bonniers innergård och bjöd på härligt bokprat med regnet smattrande mot tälttaket. Rekommenderar tidningen till alla som gillar böcker, skrivande och inspirerande livsöden. 

Följde upp minglet med ett snabbt planeringsmöte med Heléne och känner mig grymt taggad att sätta fart med vårt gemensamma projekt. Vi lade upp planen för de första fyra avsnitten idag och vår påhittade värld börjar få eget liv i mina tankar. Det är spännande nu i början när allt fortfarande är möjligt. 

Livet är kort

Jag blev precis erbjuden en gratis bok av en vänlig man på tunnelbanan. Han hade en hel hög jag kunde välja mellan, men jag tackade vänligt med bestämt nej.

"Men tänker du inte på livet efter detta?" frågade han. 

Jag fick erkänna att det inte är ämne som brukar komma upp särskilt ofta. Och att jag inte heller är direkt övertygad om att det finns ett liv efter döden. 

Mannen blev något bestört. Verkade oroa sig för mig. 

"Men livet vi lever nu är så kort, du måste tänka på vad som händer sedan", sa han precis som jag skulle gå av. 

Funderade på hans ord när jag gick över perrongen. En sak hade han rätt i. Livet är kort. För kort för att jag någonsin skulle prioritera att läsa "Kvinnan i Islam", framför Simona Ahrnstedts "Betvingade" som jag just nu bär med mig i handväskan. Väljer vilken dag i veckan passion, hämd, spänning och sex framför teorier om mitt nästa liv. 

Jag njuter så av sommaren att jag inte har tid att blogga

Det har hänt en massa sedan sist, och samtidigt inte särskilt mycket alls. Jag har fotograferat blommor i ett försök att spara lite av skönheten som råder nu till bistrare månader.

Så spännande, tycker jag alltså

Mötte upp Heléne på Mariaberget för att planera vår gemensamma bok.

Att arbeta tillsammans är rätt fantastiskt. För när mina idéer blir luddiga och förvirrade är hon där och rätar upp dem och bygger ut dem. Och tvärt om. Just nu känns det som ett mycket effektivt sätt att arbeta. På kort tid har vi byggt upp en helt ny värld som fångar min fantasi och som känns på riktigt, från någonting som bara var flummiga tankar i starten.

Vi passade också på att scouta platser till historien. Bland annat kommer det här fina huset spela en viktig roll. Trodde ni att det är Hovrätten som huserar där? Egentligen är det mycket mer spännande än så...

Girls, girls, girls

Kramar en febrig fot och sträckser första säsongen av Girls. Såg första avsnittet för ett år sedan och bestämde att jag inte gillade serien. Heléne fick mig på andra tankar och hon hade så rätt. Älskar skiten nu. 

Jag skriver igen

Det är som att hitta tillbaka till en vän man inte har träffat på länge. Träffas över en fika och inse att samtalet fortsätter där man slutade senast. Att tiden ifrån varandra inte gör så mycket eftersom man klickar och alltid kommer göra det.

Vad är det jag yrar om? Skrivandet. Jag har hittat tillbaka till det och det är som om vi inte har varit ifrån varandra. Märker att det gör mig väldigt glad. Vill sträcka mig så långt som att säga att det gör mig till en bättre människa. Jag blir lugn och harmonisk alla de dagar då jag hinner jobba med något av mina projekt.

Dessutom känns det som ett tecken att jag, just idag, fick ett mejl från en tidning som vill köpa en novell de fick för lääänge sedan. Tänk att jag kan tjäna pengar på min hobby. Vilken lyx!

Skrivandet är också roligare nu när jag har flyttat tillbaka in i mitt rum. Sladdar och fogar och annat trams måste fortfarande fixas, men det struntar jag i. Det är tusen gånger bättre än innan. Kommer ni ihåg hur det såg ut?

Sover så gott

Vi har ändrat sovrutiner här hemma. Melker har, efter en lyckad insats med fem-minuters-metoden i lightvariant, börjat sova i egen säng. Staffan och jag har bytt så att han numera tar nattskiftet. Vilket betyder... *trumvirvel* ...att jag får sova hela nätter!!! Som jag har längtat. 

Det är nödvändigtvis inte så att jag känner mig piggare, men tror det beror dels på den långa sömnbrist jag kommer ur i kombination med hormonomställningen nu när jag just slutat amma.

Och ni behöver inte tycka synd om Staffan för han får i stort sett sova hela nätter han med. Melker sover nämligen tusen gånger bättre nu när amningen är borta, han har lärt sig somna om själv och ligger ostörd i egen säng. Win-win-win. Det trodde jag aldrig om den där jäkla fem-minuters-metoden jag var så skeptisk mot. 

Vita sippor

Staffan har gått på föräldraledigt och det i kombination med vädret har gett härlig semesterkänning.

Jag njuter så mycket av att spendera våren tillsammans med lilla familjen. Melker älskar att vara ute på gården och vi traskar omkring och tittar på allt nytt som händer där varje dag.

Har insett att gräsmattan är mer av en äng med alla sina vitsippor, vårlökar, gullvivor, tusenskönor och andra blommor jag inte vet namnet på. Finare än vilken trimmad gräsplätt som helst. 

Söt och sned

Fick en chans att knyta klart min spalje idag. Använde några av alla de grenar jag klippt från äppelträdet och lät dem styra formen på spaljen. Resultatet blev en något sned men charmig skapelse och jag hoppas att luktärterna nu ska ta sig ordentligt och fläta sina långa rankor upp genom grenverket.

Humlesurr

Med huset har det kommit konstiga husdjur. Den döda musen har ni redan sett. Sedan har vi haft myror och nattfjärilar.

Nu är det humlornas tur. Bara idag har vi släppt ut tio stycken gigantiska humlor som surrat längs fönsterkarmarna. Någonstans på vinden måste de ha ett bo och jag borde nog leta reda på det och städa bort...

Men det orkar jag verkligen inte ta tag i. Är inte speciellt rädd för humlor och de gör ingen direkt skada så jag prioriterar annat. Som att plantera mer blommor. Idag åkte några penséer, som jag fått av svärfar, i jorden.

Att det ska vara så svårt

Under kvällen tänkte jag, idag borde jag gå och lägga mig tidigare än igår. Tänker ofta den tanken. Men jag är sååå mycket mer kvällsmänniska än morgonmänniska och tycker det är dötrist att gå och sova.

Jag fnular med allt möjligt och hux flux är det efter midnatt igen. Idag började jag bland annat att bygga en spalje till luktärterna som är blötlagda inför sådden. Viktigt värre.

I morgon bitti, när Melker babblar mig i örat klockan sju kommer jag att ångra mig. Hoppas Staffan ger mig sovmorgon som han brukar om helgerna.

Ny lampa

På tal om att spara pengar... Jag har hittat en ny lampa som jag funderar på att köpa till matbordet. LC Shutters. Ger både riktad belysning OCH stämningsbelysning utan att blända. Måste åka iväg och kika på den i verkligheten.

Klassisk DIY

Tyckte mitt nya rum behövde en trevlig arbetsstol och snodde med mig en lilarandig från mitt flickrum.

Grundtanken med att ta en gammal stol var att spara lite pengar. När jag så ville klä om stolen fick jag därför lov att hålla mig till tygerna och banden som fanns hemma.

Sådana regler är ju bara roliga om man blir nöjd med resultatet, vilket jag som tur är. Gillar det rödrutiga med spetskanten till. Det ser hemtrevligt ut.

Egen ordning

Skrikande av skratt tultar Melker från min famn till Staffans några meter bort. Om bara några dagar tror jag han går självständigt, för han vill det så gärna. Kunna ta sig fram för egen maskin. Han har ju varken lyckats bemästra vändningar, ålande, krypande eller resande. Så nu överkompenserar han och satsar hårt på gången. Helt utan vett att ta emot sig när han ramlar. Jag försöker få honom att träna på att sätta sig, resa sig och krypa, men möts av vilda protester. Han vill gå.

Kanske skulle det vara bra med en hjälm ändå?

En balja blommor

När Melker kom fick vi låna nästan allt vi behövde i pryl- och klädväg av några vänner. I helgen var vi och lämnade tillbaka hela babylasset igen eftersom den familjen väntar en liten tös.

Som tack för lånet gjorde jag en blombalja till dem. Roligt att kunna ge bort något som man själv har haft en hand i, blir lite mer personligt. Storleksmässigt passar den både inomhus och utomhus, men jag tror den kommer stå ute och valde växter därefter.

Är sugen på att göra något liknande till vår egen kala entétrappa.

Bästa vänner

Det verkar ta en evighet att få tid för allergitester på min vårdcentral så Magda bor fortfarande kvar hemma. Kan hon bara vara ute funkar det bättre, men hon är lite rädd av sig och senast idag fick jag locka ner henne från plommonträdet dit hon blivit uppjagad av någon rackare till grannkatt.

För varje dag som går blir hon och Melker mer bundisar och jag vet inte om vi kommer kunna släppa henne oavsett vad allegitestet till slut visar. De är så söta tillsammans och han blir så glad så fort hon kommer. Bara jag ropar på katten tittar han sig omkring för att se om hon dyker upp. Första gången han stod själv var det för att kunna klappa katten.

Huller om buller

Någon sa att jag borde flytta alla lökar så att de växer i rabatten. Inte vet jag. Tycker det finns stor charm i att det blommar överallt på tomten efter en sådan här lång vinter. Krokusarna och snödropparna breder ut sig så mycket det bara går, som om de har längtat efter vår lika mycket som jag.