Ny karriär

Idag landade jag och Melker i ett mysigt växthus för vår eftermiddagsfika.

Varje gång jag är på en handelsträdgård blir jag sugen på att byta karriär och börja jobba med växter. Det har gått så långt att jag har googlat trädgårdsmästarutbildningar och funderat på hur jag ska lägga fram idén om nya studielån till Staffan.

Sedan börjar tankarna alltid vandra till mina egna ynkliga och misskötta plantor där hemma och jag beslutar mig för att börja jobba med dem och lyckas jag få dem att må bra så kanske karriärsbytet får komma lite senare.

Snoooor

Inte helt oväntat är jag dunderförkyld. Näsan är som en tappkran någon glömt stänga av och jag försöker att inte bli tokig av att snyta mig konstant.

Njuter istället av att vara aningen självömkande och äta så mycket choklad jag vill. Även om det också är en rätt trist sysselsättning med avdomnade smaklökar.

Mest synd är det om Melker som har en urbota trist mamma för dagen.

Nattvak

Tyvärr är det precis så här alla mina förkylningar brukar starta. Nattvak med hals- och öronont. Motar det onda med en kopp te.

Hoppas det vänder i dörren denna gång. Och hoppas att Melker sover längre än till sju, för det är bara fem timmar bort.

Är väldigt glad...

...För att FaceTime finns så att jag kan se att min dåre till man kommer ner helskinnad varje kväll där borta i Spanien.

Fel låt verkar alltid vinna

"Jag bryr mig inte", säger jag för att i nästa stund ropa "Röstfiasko", när Snygg-Erik åker ur Mellon. Både jag och mamma försökte till och med rösta, men kom inte fram för det var upptaget. Men, som sagt, jag bryr mig inte...

Afternoon tea

Ingenting är riktigt detsamma som innan jag skaffade barn. Ändå är det väldigt mycket som är sig likt och som går att göra även med barn.

Dagens utflykt gick till Häringe slott där det bjöds på Afternoon tea. Mysigt så klart, men det är inte samma rofyllda aktivitet som innan Melkers ankomst.

Tack Ella!

Jag hade fått för mig att barn får en egen vilja någon gång i samband med treårstrotsen. Eller, av vänner förstått att det sker tidigare än så, men trodde ändå att det skulle dröja åtminstone ett år.

Melker bevisar att jag hade fel. Han har en ytterst bestämd vilja när det gäller en hel del saker och främst när det kommer till vad han ska äta. Han har valt ett märke och tokvägrar allt annat.

Jag gör mig till och erbjuder en buffé av olika alternativ av både hemlagad och färdiggjord mat. Frukostbordet ser ut som ett slagfält av olika skedar, burkar och tallrikar, men han bara vänder bort huvudet, spottar och hulkar om jag serverar annat än mat i påsar från Ella's kitchen. Den gapar han glatt efter och jag ger efter och handlar på mig den dyraste maten som står i hyllan för småbarn.

Funderar på om slaget om vem som bestämmer hemma redan är förlorat. Och om jag borde skriva ett tackbrev till Ellas, de gör ju ändå så han faktiskt äter någonting.