Idag regnade det. Det var kallt. Och isigt. Och mörkt. Jag hade Melker på egen hand. Ändå gav jag mig ut på femkilometersrundan. Joggade i stort sett hela vägen. Sjukt jobbigt med is som underlag och en barnvagn stor som en atlantångare att putta framför sig.
Det var en sådan dag när sträcka och tid inte spelar någon roll. När det stora i prestationen ligger i att ens ta sig ut. Och jag gjorde det. Vilken härlig självkänsla det bygger!
Bra jobbat vännen! Visst är det helt underbart att vara igång igen?
SvaraRaderaJoggingen ger mig så mycket energi och ännu bättre, det syns på vågen också ;-)